Det är kallt och det knarrar under skorna och jag längtar till ett varmare land.

Just nu fryser jag ända in i själen, jag har två koftor på mig och tjocksockar men det hjälper inte. God bless the bastu, senare ikväll har jag planer på att ugnsbaka mig själv varm.

Jobbade 7-17 idag, kan ha varit sista arbetspasset innan London, om ingen blir sjuk eller vill vara ledig, och 4 andra vikarier säger nej. Spelar egentligen ingen roll för mig om jag får jobba eller inte, nu är det så lite tid kvar tills jag åker (17 dagar) så det handlar inte om så mycket pengar, men det är klart att jag säger ja om de ringer, har inte så mkt bättre för mig.

Min host mum har föresten fått för sig att hon ska betala för en tur-och-retur biljett till Arizona, så att jag kan komma och hälsa på. Men det får hon inte för mig, jag vill betala för den själv. Det är lite jobbigt faktiskt för jag har fobi mot att stå i skuld till någon. Jag mår dåligt och får ont i magen av att vara skyldig någon något, jag känner mig i underläge och får ångest bara av att tänka på det. Jag vet att jag är skitlöjlig men jag klarar knappt att ta emot en tia av någon. Jag vill ge tillbaka den, jag vill vara kvitt, jag vill vara på samma nivå, plus minus noll hela tiden. Jag börjar bli bättre men det är fortfarande jobbigt. Att vara au pair i min värdfamilj var väldigt utmattande för mig, mina värdföräldrar var sjukt generösa och underbara, och jag är tacksam för allt de gav mig och allt roligt de bjöd mig på, men det gav mig en tung klump i magen att alltid känna att jag aldrig kunde ge tillbaka lika mycket som jag fick. Och jag vet att de inte förväntade sig det, det var inte därför de gav, men trots det mådde jag dåligt av det. Fördelen var väl att jag blev en sjuhelsikes au pair, det enda jag kunde ge tillbaka dem var ju att försöka vara den bästa au pairen någonsin, att vara helt felfri i vinklar, och det var jävligt utmattande och jag var ganska utbränd i slutet.
Därför. Därför måste jag betala min flygbiljett själv.

Oj, nu blev det helt plötsligt väldigt allvarligt och personligt. Där ser man.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback