oa hela natten.
Kan verkligen inte komma till ro ikväll. Klockan är snart ett på natten och jag har precis rensat ur min garderob. Ska väl ta och gå och lägga mig snart men jag känner mig inte trött nog. Så jag sitter nog uppe och pysslar ett tag till.
Farmor och och hennes sambo kom på middag idag, för att fira mig :) De åker till Cypern på söndag och blir borta ända till februari så vi firade min födelsedag med dem idag istället för nästa fredag. Jag fick en jättefin grön stekpanna.
Det var jag som var kvällens kock, tacopaj till varmrätt och en alldes underbart maffig vit kladdkaka, gjord på vit choklad. Tror att hela familjen hamnade i matkoma.
Halloween-fest imorn och jag ägnade en timme idag åt att försöka få till mina huggtänder. Köpte de på en halloween store i Arizona förra året, de är skitsnygga, kostade över 20 dollar, men de är så jävla svåra att få till. Det är ett häftmasse-liknande material som man måste smälta och sen gjuta till att sitta fast på tänderna och det är nästan omöjligt att få till det rätt. Suck, ska fortsätta pyssla med det imorn.
Good night.
tack och hej.
Har jobbat sista passet på hemtjänsten idag. Det fanns lite pass åt mig sa chefen, men jag har inte tid att jobba, ska ju halloweena, umgås med kusinerna som kommer i helgen, åka till Umeå, packa och fylla år, så jag hinner inte jobba.
Känns lite sorgligt att jag är klar på hemtjänsten. Jag har ju trivts jättebra både där och på Servicehuset. Jobbet visade sig vara så mycket mer än vad jag trodde att det skulle vara. När chefen ringde och frågade om jag ville ha jobb sa jag ja bara för att jag visste att jag inte fick vara kräsen, att jag var tvungen att ta det som fanns. Usch, torka bajs, tänkte jag, och visst, det har blivit lite bajstorkande, men det var inte så äckligt som jag trodde att det skulle vara. Och jag bytte ju blöja på min 2-åring i USA utan att höja på ögonbrynen. Och när allt kommer omkring så är en rumpa alltid en rumpa, med eller utan rynkor. Och mina små tanter på Servicehuset, i september när jag slet som ett djur och jobbade i princip varje dag så lärde jag känna dem ganska bra. De blev glada när jag kom och råkade jag vara ledig ett par dagar så frågade de var jag hade hållit hus när jag kom tillbaka.
Jag hade verkligen tur när jag fick det där jobbet, jag har haft en rolig sommar och jag tror att jag har lärt mig en hel del.
Snart börjar True blood.
Bara för att skryta lite.
A great day.
Wow. Har haft en riktigt bra dag idag, full fart från morgon till kväll. Hade klockan ställd på halv nio och på en timme och fyrtio minuter hann jag med att äta frukost, duscha, göra mig i ordning och gå ut med hundarna.
Sen åkte jag och lillsyster in till stan för lite shopping. Hade med mig en liten inköpslista och fick med det mesta.
* Ett par svarta jeans
* En mössa
* Allergitabletter
* Anapen spruta
* Nässpray
* Tabletter mot nästäppa
* 3 st presenter
* Hårsnoddar
* Strumpor
* En födelsedagsklänning
* UK adapter och grenkontakt (som mams betalade)
Det enda jag har kvar som jag måste köpa in jag åker är cortisontabletter (som mitt kotte till doktor glömde att skriva upp på mitt recept) och lite hygienartiklar sen har jag ALLT som står på min lista.
Förutom lite shopping hann jag även med att växla 2000 kr till pund (ser ut som monopol pengar by the way) och att uppdatera min slitna frisyr, så nu är jag nyklippt och fin :)
Och mitt i allt detta gick jag och systern och fikade, åt en väldigt god macka med brie och salami.
Framåt kvällen åkte jag hem till en kompis och ägnade mig åt årets godaste gärning. Vi var ett gäng som slog in leksaker som ska skickas till ett barnhem i Lettland, det var jätteroligt och man känner sig så snäll när man föreställer sig hur glada de små kidsen kommer att bli i jul när de öppnar sina presenter.
Mitt i allt detta hann jag även med att telefontrakasera receptionisten hos min tandläkare.
Har ju fått lite ont i visdomstanden igen. (Den här gången har jag tack och lov bara ont, och inte en demonsmärta som kräve exorsism för att bli av med) Men jag åker ju hemifrån om 12 dagar, och jag har egentligen inte tid att gå tid tandläkarn, ska ju jobba, åka till Umeå, fylla år, umgås med kompisar och med kusiner, så att hitta en tid där både jag och tandläkarn kunde var ganska svårt. Sen grillade jag stackarn i telefonen och frågade exakt vad som skulle göras om jag kom dit. Svaret blev: titta och ta kort på tanden och se vad som ska göras.
Vad kostar det då?? krävde jag att få veta. Svar: 340 spänn. För att få veta att: tanden har inte kommit ut helt, den kan inte dras ut den måste opereras ut, det kan inte vi göra det måste en specialist göra, vi måste skicka remiss och hoppsan, det fanns ingen tid innan du åker, sorry.
Sånt kan jag klara mig utan, jag skiter i att gå till tandläkarn, får ta det som det kommer om demonen kommer tillbaka när jag är i London.
Nu orkar jag inte mer. Ska sova nu.
Nästa fas.
Så sa lillsystern idag, något som resulterade i att både hon och jag gav ifrån oss exalterade illtjut.
Det är ju ganska sjukt egentligen. Jag flyttar utomlands snart. Igen. Fast nu är det ju mer på riktigt än förra gången. Nu är det me against the world på ett helt annat sätt. Jag kommer inte ha en värdfamilj som ger mig ett rum, mat och en bil. Nu kommer jag att behöva betala hyra, mat, toapapper helt själv. Och när jag först kommer dit kommer jag att vara arbetslös. Fast jag är inte ett dugg orolig över att hitta jobb, sen jag var 13 år har jag alltid haft jobb, och nu är jag ju mer erfaren och attraktiv på arbetsmarknaden än vad jag någonsin varit, så det ska bara bli roligt att utmana mig själv till att hitta ett bra jobb fort.
Har föresten redan börjat söka jobb redan nu. Vill jobba som servitris så jag har sökt lite såna jobb, 5 stycken för att vara exakt. Fick dock svar från en redan idag och blev dissad, inte bra, men det var å andra sidan på Hilton, så jag låter inte det döda min inställning.
Idag var det payday, sånt gillar vi.
love, love, love it!
Och vilken pyjamas sen. Det är det vackraste jag någonsin sett. Jag ÄLSKAR min nya pyjamas. Jag har aldrig någonsin haft på mig något så bekvämt och SNYGGT!
Lite smått lullig på det vin modern har bjudit på.
Har precis gjort upp planer med morbrorn om att jag ska upp till Umeå om en vecka, ska titta på deras nyfödda lilla tös.
slut på sommartider.
Skypade med min värdfamilj idag :) Saknar dem verkligen, speciellt min värdmamma som faktiskt var en av mina bästa kompisar där borta, kunde prata med henne om nästan allt. Saknar mina små älskade snorungar också, de var inte lika intresserade av att prata med mig idag som de har varit annars, men det förstår jag ju, de har annat för sig och jag är nöjd även om de bara pratar med mig lite grann. Host mom har fortfarande fått för sig att hon ska betala min biljett när jag åker och hälsar på mig, aint gonna happen.
Imorn ska klockan ställas om och jag är en aning nervös över att jag inte ska vakna i tid imorn, jobbar 7-12 och det vore inte så kul om jag försov mig bara för att jag är för retarded för att kunna ställa om klockan rätt.
Lillsyster har höstlov nu, så jag är inte längre ensam på dagarna, trevligt.
Det är kallt och det knarrar under skorna och jag längtar till ett varmare land.
Jobbade 7-17 idag, kan ha varit sista arbetspasset innan London, om ingen blir sjuk eller vill vara ledig, och 4 andra vikarier säger nej. Spelar egentligen ingen roll för mig om jag får jobba eller inte, nu är det så lite tid kvar tills jag åker (17 dagar) så det handlar inte om så mycket pengar, men det är klart att jag säger ja om de ringer, har inte så mkt bättre för mig.
Min host mum har föresten fått för sig att hon ska betala för en tur-och-retur biljett till Arizona, så att jag kan komma och hälsa på. Men det får hon inte för mig, jag vill betala för den själv. Det är lite jobbigt faktiskt för jag har fobi mot att stå i skuld till någon. Jag mår dåligt och får ont i magen av att vara skyldig någon något, jag känner mig i underläge och får ångest bara av att tänka på det. Jag vet att jag är skitlöjlig men jag klarar knappt att ta emot en tia av någon. Jag vill ge tillbaka den, jag vill vara kvitt, jag vill vara på samma nivå, plus minus noll hela tiden. Jag börjar bli bättre men det är fortfarande jobbigt. Att vara au pair i min värdfamilj var väldigt utmattande för mig, mina värdföräldrar var sjukt generösa och underbara, och jag är tacksam för allt de gav mig och allt roligt de bjöd mig på, men det gav mig en tung klump i magen att alltid känna att jag aldrig kunde ge tillbaka lika mycket som jag fick. Och jag vet att de inte förväntade sig det, det var inte därför de gav, men trots det mådde jag dåligt av det. Fördelen var väl att jag blev en sjuhelsikes au pair, det enda jag kunde ge tillbaka dem var ju att försöka vara den bästa au pairen någonsin, att vara helt felfri i vinklar, och det var jävligt utmattande och jag var ganska utbränd i slutet.
Därför. Därför måste jag betala min flygbiljett själv.
Oj, nu blev det helt plötsligt väldigt allvarligt och personligt. Där ser man.
med öppna armar.
Fick vika på hemtjänsten igår och det gick väl bra, känns väldigt skönt att köra sitt eget race, ha en lista som man följer, köra omkring och lyssna på radio och vara för sig själv. Men. Jag jobbar ju där så sällan och det är så många vårdtagare så i varje hus jag går in i är jag en främling, och det är inte så kul att klampa in hos nån man inte känner. Tacka vet jag Service huset där jag har varit hela September, jobbadde där nu ikväll och det var riktigt roligt, alla mina små pantertanter frågade vart jag hade hållit hus och välkomnade mig tillbaka och sa att de hoppades att jag skulle komma tillbaka snart. Sånt är mysigt :)
Dagen efter.
Ska jobba om en halvtimme, första jobbdan i Oktober, första jobbdan på över två veckor. Äntligen.
Jag har ont i foten.
Annars har jag inte så mkt mer att rapportera om, skickade iväg mitt lilla höst-paket till Arizona idag. 150 jävla spänn kostade det att skicka iväg. Köpte dessutom lite godis till mig och lillsyrran, vi ska nämligen ha ett Sagan om ringen-marathon ikväll/inatt så vi behöver mkt socker för att hålla oss vakna under alla tre filmer.
Ska skypa med en au pair-kompis ikväll, roligt roligt!
Hatar att tappa bort saker.
Blev medlem på Fuji film för att framkalla bilderna, där får man 100 bilder gratis första gången man beställer. Men jag vill ju bara framkalla 5 bilder. Så det blev att försöka hitta 95 random bilder att framkalla. Kom på att det är en bra idé att framkalla bilder som jag kan ta med till London och tapetsera mitt rum med. Och det var då det gick upp för mig....trummvirvel och dramatiskt pianospel.... en cd med bilder från tredje året på gymnasiet och från studenten är borta. Vet inte hur många bilder det finns på den, men de är ovärdeliga och jag måste hitta CD skivan, den får inte vara borta. Så det blir dagens mission impossible, att hitta cdn. Men först ska jag fika och titta på ett avsnitt av Studio 60 on the sunset strip.
onsdag.14.oktober.2009.Idag.
Gick in på Telia idag och frågade hur mkt det kostar att låsa upp telefonen, 300 spänn, klart värt det, så slipper jag köpa en ny mobil när jag åker till London.
Titttade på True Blood idag, den enda tv-serie jag följer nu förtiden, den är bra, annorlunda och ganska uppkäftig. I like it.
don't bring flowers after I'm dead.
Usch, drömde en konstig dröm i natt, min värdfamilj i Arizona hade skaffat en ny au pair som hette Linda och jag åkte dit och hälsade på och nya au pairen var en riktigt elak bitch.
Igår när jag rensade ut bloggen läste jag en massa inlägg från au pair-året och det var både roligt och jobbigt. Roligt för att jag blev påmind om en massa händelser som jag glömt bort, men jobbigt eftersom det gjorde mig påmind. Jag saknar Arizona och jag tänker ganska mycket på det numera, när jag precis hade kommit hem till Sverige tänkte jag inte alls på vad jag hade lämnat bakom mig, men nu när det har lugnat ner sig och jag har tid att tänka så inser jag hur mycket jag saknar allt. Värdfamiljen, vännerna, pojken, livsstilen, stället. Jag har nog aldrig haft så roligt som jag hade där och jag har nog aldrig blivit så testad på min egen uthållighet som då.
Det var inte roligt jämt, ibland var jag så less att jag inte visste vad jag skulle göra, men till och med då längtade jag inte hem, för jag trivdes så bra där borta, och nu är det över, och jag saknar det.
Ska in till stan idag och fika med en kompis. Ska även spana in nya Gina Tricot, och gå på apoteket och köpa bamse-prylar till mina Arizona-barn :)
Ny början på en vit skärm.
Nu har jag tagit bort alla min tidigare blogginlägg. Och har sparat dem på ett word dokument för att så fort jag får tid och lust printa ut dem. Tänkte sätta dem i en pärm och spara så att jag kan läsa dem när jag sitter på ålderdomshemmet.
Anledningen till att jag tag bort dem var att det inte kändes så aktuellt längre. De äldsta inlägget var från april 2007. Började fundera på vad som har hänt sedan dess. Sen vårterminen andra året på gymnasiet. Jag var 17 år då och nu fyller jag 20 om några veckor. Sedan dess har jag tagit körkort, tagit studenten, tillbringat ett helt år i USA och ska snart iväg på nästa äventyr. London.
I början bloggade jag nästan bara om tv-serier, för det var det jag tyckte var intressant då. Jag tyckte inte att mitt liv på gymnasiet var särskilt spännande, inte något som jag tyckte var värt att skriva om på internet. Jag var dessutom väldigt försiktig och osäker när det gällde att skriva om personliga saker. Om MIG. Det är jag fortfarande, jag vill inte skriva om privata och personliga saker, jag vill inte skriva namn på människor jag skriver om, för även om jag aldrig skulle snacka skit på bloggen så känns det inte riktigt rätt att hänga ut en person utan tillåtelse. Lite grann som att tagga folk på facebook, jag tycker att det är en jätterolig funktion, men ibland känns det inte okej att bilder på mig, som jag inte har godkänt finns ute på internet, och jag tycker att det är lite samma sak när det gäller att skriva om någon, vad den personen har sagt eller gjort, när personen jag skriver om inte har godkänt.
Nu kom jag bort från ämnet lite grann. Det jag tänkte skriva var att jag nu skriver om helt andra saker än då. Jag har börjat skriva lite mer om mig själv och mitt liv, kanske för att mitt liv efter gymnasiet genast blev lite mer spännande. Jag flyttade från en litet samhälle i Jämtland till en miljonstad i USA. Kanske för att jag ville dela med mig till folk där hemma om hur jag hade det, ett enkelt sätt att hålla kontakten. Men kanske också för att jag började tycka att det var mer okej att skriva mer om MIG. Och kanske också för att jag insåg att min blogg var jävligt ointressant.
Så jag tänkte faktiskt ta och se det här som en ny start till min blogg, en re-opening. Jag tycker att det är roligt att blogga, och framför allt är det roligt att folk läser det jag skriver om. Jag har en trogen läsarskara på cirka 30 pers, och jag blir ofta fashinerad och förvånad och framför allt över att det faktiskt finns 30 människor som läser min blogg. När jag räknar upp de som jag VET läser min blogg kommer jag bara upp i siffran åtta eller nio.
I alla fall. Nu när hela bloggen ska få en pånyttfödelse (ska sparka lillsyran i rumpan och se till så att hon hjälper mig med en ny layout också, jag är så dålig på sånt) så tänkte jag fråga er, mina kära och trogna läsare:
vad ska jag skriva om i fortsättningen? Vad vill ni läsa om? Vad vill ni inte läsa om? Vad är tråkigt och ointressant?
(visserligen är mitt liv både tråkigt och ointressant i nuläget, men jag planerar att ändra på det om 4 veckor när jag flyttar till London).
Jag låtsas inte att jag är en "bloggerska" som har flera hundra läsare per dag och som får flera kommentarer per dag, jag låtsas inte heller att det är därför jag bloggar, med syftet och drömmen att bli en sån, men jag tycker att det är ett bra sätt att kommunicera, det är också ganska roligt, så jag tänker fortsätta blogga, och kanske till och med, hör och häpna börja skriva lite mer om MIG, om Mairon, the one and only. ;)