Maroon

Börjar bli lite smått nervös. Tryckutjämnade nyss för att få bort locket för öronen, och då började det att pysa ur mitt vänstra öra. Det låter som om när man drar ut proppen ur en luftmadrass. Nu slutade det nyss. SKUMT. Var mitt öra fullt med luft? För övrigt blev jag alldeles yr när jag snöt mig, tur att jag satt ner annars hade jag nog tappat balansen. Inte kul att vara förkyld, och det har pågått så länge nu, fick första känningarna när Andrea var här och hälsade på, och det var ju faktiskt i mitten av januari. Ett tag sen alltså.

För övrigt så är jag mitt inne i den bästa jobbveckan ever, jag är uppe i köket, vilket vanligt viss betyder stress, stress, stress och saker att göra hela tiden. Men eftersom Carlos, killen som ska ta över för mig gör mitt jobb nu så är jag ganska överflödig i köket, och jag får inte hjälpa honom för mycket, för då kommer ju han att få en chock nästa vecka när jag är borta och han plötsligt måste göra allt själv. Så jag tomtar mest runt, hjälper till lite här och där och pysslar med lite ditt och datt, och inget som helst pressure eftersom jag inte har några egna arbetsuppgifter utan bara hjälper andra med sina. Dessutom sa huvudkocken till mig att hon tyckte att det är jättesynd att jag ska sluta, för att jag är en av de bästa och mest snabblärda assistenter de någonsin haft. Wow. Och det kom från henne, som jag har trott inte ens tycker om mig, som jag är rädd för och vars kommentarer och tillrättavisningar har gett mig ångest och sänkt mitt självförtroende rejält. så WOW alltså. Nästan synd att jag ska sluta, bara nästan.

I övermorgon kommer storsyster hit, och i övermorgon är det dags för sista jobbdan. 8 dagar kvar till Arizona, jiiiiiiiihaaaa!!