Maroon

Ett helvete. Ett rent helvete har jag varit med om idag. Inte okej.
Slutade klockan fyra och skulle cykla iväg till affären Totally Swedish för att köpa tomtegröt,pepparkaksdeg och julmust till mig och Anja att äta på julafton. Det började med att det duggregnade, sen började det att snöa. Stora blöta flingor som smälte på mina kläder och blötte ner hela mig. Cyklade vilse och fick leta i nästan en halvtimme innan jag hittade affären. Och det var slut på pepparkaksdeg. köpte lite lösviktsgodis för att belöna mig själv med när jag kom hem. Sen ut i snöovädret igen. På oxford street fick jag panik eftersom jag frös som en apa och tanken på att vara ute i 40 minuter till var inte alls särskilt lockande. Så jag fick den otroligt korkade idén att stanna in vid en busshållplats och försöka övertala busschaffisen att låta mig kliva på bussen med cykel och allt. Tänkte att om han har en själ överhuvudtaget så kan han inte neka en stackars genomblöt flicka. Men det kom ingen bussjävel, de som annars går varannan sekund. Så jag gav upp efter 10 minuter och fortsatte att cykla. Och fy fan. F-y f-a-n. Fingervantar och Converse som kylde ner mer än de värmde. Och vägen var full av is-slask som gjorde det jättehalt så att jag inte kunde skynda mig hem, var tvungen att cykla sakta. Var helt övertygad om att mina fingrar och tår skulle vara svarta och låstna innan jag tagit mig hela vägen hem. Tyckte extremt synd om mig själv och när det bara var några kvarter kvar kunde jag inte bli av med orden som gång på gång upprepades i mitt huvud, "Jonathan, jag ser ljuset, jag ser ljuset". Det är sant, det var det enda jag kunde tänka på.
När jag skulle svänga av in på min "gård" eller vad man ska kalla det stod det ett stort gäng invandrarkillar och hade snöbollskrig. De attackerade en parkerad taxi och taxichaffisen skrek och svor på dem.

"Fan" tänkte jag. "Jag hatar er" tänkte jag också. Var tvungen att kliva av cykeln eftersom det var för mkt snö, det gick inte att cykla. "Helvete" tänkte jag, och flera andra svordomar också. Jag såg att killarna tittade på mig. Jag såg att de tog upp snöbollar. "Jag hatar er, jag hatar er, jag hatar er" tänkte jag. Efter nästan TVÅ hela timmar utomhus, nerkyld till en isbit och så nära hem, bara ett par minuter, och så ska jag bli attackerad av snöbollar. "Jag hatar er".

Jag vet inte om det var för att jag såg så desperat förtvivlad ut, eller om det var mina föredetta vita converse som fått en mörkgrå färg på grund av vattnet. Det kan ha varit mascaran som rann ner för kinderna. Men en av killarna tittade på mig och sa... "Wait, NO! Respect the lady". Dessa ord upprepades ur olika munnar, "respect the lady". Och de lät mig gå. Jag blev så tacksam att jag bokstavligt talat nästan började gråta. 
Jag skyndade mig hem innan de hann ändra sig och slet sen av mig de blöta paltorna och drog på mig min helkroppspyjamas i fleece och la mig under täcket, överlycklig över att ha överlevt.

Imorgon ska jag åka tunnelbana till jobbet. punkt.