Tisdag och bara halva veckan kvar.

Idag blev jag placerad på "hospitality" och det blev en ganska stressig dag. Jag hade ju precis vant mig vid att stå i min lilla Costa bar (vi serverar Costa Kaffe, som är en konkurent till Starbucks, så jag är inne på fiendens område just nu, för Starbucks is the one and only) och så flyttar de över mig till en annan avdelning. Det kommer att vara så har de sagt, nån vecka här och nån vecka där, de har anställt en annan tjej också och hon och jag ska turas om att göra Costa baren och hospitality.

I alla fall, hospitality innebär att jag gör i ordning kaffe/lunch (beroende på vad de har beställt) till konferenser, innan mötet ska allt ställas i ordning och efter mötet ska allt plockas undan. Vet inte om det var för att jag inte är riktigt varm i kläderna ännu eller om det var för att min chef (som hela dagen sa åt mig vad jag skulle göra, sånt blir man ju lite smått nervös av, pinsamt att göra fel inför bossen) lät mig göra det mesta och sen gick han. I vanliga fall är det kvinna där som heter Moreen, hon har ansvaret för hospitality och när hon kommer tillbaka kommer vi att vara två, idag var vi en och en halv för chefen sprang iväg och gjorde annat hela tiden.

Så förutom min lunch på 30 minuter har jag varit igång non stop hela dagen, var helt slutkörd klockan 16. Sen gav jag mig ut på presentjakt på Oxford street. Hade mina cykelkläder på mig och kände mig rätt ofräsh och ville bara ha det gjort så fort som möjligt. Skyndade bort till Hamley's, trängde mig fram i folkmassan och ryckte åt mig ett paket sugrör som man bygger ihop så att det ser ut som avlopsrör och en tuggummi-ask i form av en wii-kontroll, det ska Buddy (som fyller 6 år om en vecka!!!) få, host dad, som fyller år dagen efter Buddy ska få en plånbok från Marc's and Spencer. Den var inte lika smärtfri att hitta, visste att jag ville köpa en plånbok men varken H&M eller Gap hade. Där emot älskar jag att vara tillbaka i ett land som har riktiga födelsedagskort. Kort som är personliga. När min syster fyllde år i sommras ville jag köpa ett: grattis storasyster-kort. Men det finns inte i Sverige. Inte ett enda! I USA finns det milioner, och här i England också. Me like. Men jag saknar Hallmark, det enda riktiga.

Cyklade hem sen och skypade med lilla mamma. Och då kändes allt lite bättre. Inte för att det är illa, men jag kände mig lite nere och behövde tröstas lite.

Ska snart sova, over and out.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback