Tjejen där är glad för hon är nöjd.
Lite smått roligt ändå vad lite det är som krävs för att jag ska få den där "klappa-sig-själv-på-axeln-och-känna-sig-sjukt-duktig-känslan". Som att fålla gardiner med fliselin och plattång, inse att en propp har gått och sen byta den. Eller som i dag, hitta reset-knappen på syrrans döda ipod, hålla in den tills det rycker till lite på skärmen, ge den lite ström och sen inse att man faktiskt har fått den att fungera. Jag är bäst ju. Det bara är så.
-
6 timmar kvar av ensamhet, sen kommer systern hem igen. JA. Helgen har inte varit så illa, på kvällarna har jag och svensken i källarn, (haaa, det lät mkt mer exotiskt när det var en somalier som bodde där :P) haft film-marathon. Och på dagarna har jag varit ute och promenerat, datat och läst bok. Enda problemet är nätterna. Hatar att jag inte kan få en enda blund i ögonen så fort jag är stressad eller nervös över något. I fredags kom jag inte till ro förrän vid 4 och i natt var klockan halv 5 sista gången jag tittade på klockan. Inte okej. Inte alls.
Oktober 2009. Ett år går sjukt fort.
Kommentarer
Trackback