Maroon

I'm alive! Och tro mig, igår var jag verkligen döende. Inte riktigt helt okej. Det är inte KUL att flyga med Air China när man är jordnötsallergiker, det går liksom inte att chansa på att maten inte innehåller jordnötsolja när man sitter flera kilometer uppe i luften. På de 15 timmar jag befann mig luften åt jag detta: 1 liten burk med melon, en liten bit bröt, några salladsblad, en liten macka. Mellan Sydney och Peking var det dessutom en tekninsk mellanlandning i Shanhai. Väldigt drygt att kliva av planet och stå i kö till tull och säkerhetskontroll när man vet att man måste göra om det så fort man kommer till Peking. Väl i Peking var jag trött och hungrig och därför arg som en varg. Jag hatade att det var -7 grader ute och att vi var tvungen att gå UTOMHUS när vi klev av planet, in i en fullsmockad buss och sen in till flygplatsen där det inte fanns en jävla skylt som pekade mig till International transfers. Det tog en kvart och 2 kineser innan jag var på rätt spår. Trött, grinig och gnällig kom jag fram till Terminal 3 efter alla säkerhetskoller. Väl där spenderade jag de 6 mest väl spenderade hundralapparna i hela mitt liv. Jag checkade in på ett hotell. Singelrum med eget handfat och platt-tv, en säng med TÄCKE i, nyrenoverat, rent och fräscht, till skillnad mot det hostell jag bott på i 2 veckor. Jag kastade mig i säng och sov som en stock i 5 timmar, det behövde jag.