Maroon

Wow, jag har verkligen blivit slagen i magen av resfeber. Har inte lagt så många tankar på att verkligen fundera på vad det är jag ska göra IDAG. Julafton har stått i vägen som en röd blinkande lampa och tagit upp all tid och uppmärksamhet. Och så plötsligt står ryggsäcken packad och om 2 timmar och 15 minuter åker vi till flygplatsen. Blev väckt av mams imorse, alltid lika konstigt när man säger hejdå. "Ha det bra, vi ses om  6 månader".

Jag åker till Sydney, Australien idag, shit pommes frites.

Stress innan Kalle och jag pallade inte riktigt trycket, blev lite nervös, men det gick bra. Pendlade sen mellan Kalle och att hjälpa till med middagen. Blev väldigt besviken när snapsen ställdes in pga mormors närvaro, jag som sett fram emot det. Sen kom tomten som hade en väldigt feminin röst och råkade slänga in lite norska, men hon, hrm, jag menar han gjorde ett väldigt bra jobb och alla blev nöjda med sina klappar, i alla fall jag. En av kussarna blev årets I-lands barn och började gråta när han fick plastmotorcyklar som han inte önskat sig. Jag fick bland annat monopol-pengar...jag menar Australiensiska pengar. Sen blev det Kalle-Berra Johnssons julafton som tack vare dagens teknik sköts fram till halv åtta. Det var fan i mig det finaste jag har hört sen jag konfirmerades. Efter det introducerades mor och mostrarna för Torkel i knipa och det var en riktig hit. Man vet aldrig när man kan behöva ett schysst järnrör.

Summasummarum en väldigt GOD JUL. :D

Årets pepparkakshus: Villa Villekulla. Mission Impossible. Tog hela dan, men damn, I'm good!

Oj oj. Julafton om 6 dagar. Avfärd om 9. (och jag måste erkänna att jag var tvungen att klicka upp den digitala kalendern för att räkna dagarna kvar tills vi åker.)

Vad ska jag bli när jag blir stuuuur?

Om 4 månader måste jag ha valt min framtid. Inte bra. Jag VET ju inte. :/
Jag vet bara vad jag INTE vill bli. Och i det här läget så hjälper ju inte det. Vad ska jag pyssla med resten av livet? Jag vet inte och det får det att klia i huvudet på mig. Förslag någon?

Intressant det där med att bli äldre. Att på ett positivt sätt se att man inte är likadan som för ett år sedan. När det gäller jobbet så har jag tackat nej till att jobba flera gånger. Utan någon annan anledning än att jag faktiskt inte känner för att gå upp tidigt den dagen. Förra året skulle det aldrig hända. Förra året jobbade jag 15 dagar i rad en gång bara för att de fortsatte att ringa och jag inte kunde säga nej. Nu orkar jag inte. Vet inte om det är för att jag inte längre tror att de slutar ringa om jag säger nej ett par gånger, eller om jag har blivit lat och degig. Kanske är det klimatet och årstiden? Men jag känner mig väldigt trött och seg. Kanske är det all oro och själsklåda som jag hade i Oslo? Men jag ORKAR så lite. Känns som att jag har hamnat i en konstig växel och att jag går på reservkrafterna. Det finns liksom inte mer att ge än vad som syns på utsidan. Jag har ingenting kvar längre. Jag känner mig lite som en urvriden skurtrasa.

Förlåt Elisabeth. Men jag har inte så mkt intressant att skriva om. Jag har börjat på ett blogginlägg ungefär 3 gånger. Och sen insett att det bara blir tråk av det hela. Jag ligger lite i dvala just nu. Jag jobbar. Och jobbar. Och jobbar. Och när jag inte gör det så går jag ut med hundarna eller ser på Biggest loser med min mamma. Eller ser på Glee.