What to do.
Min ömma moders förslag till vad jag ska göra nu är dessa: Förslag nummer ett: Skaffa en kärleksaffär, och jag citerar "Det måste ju inte vara något seriöst men se till att han har egen bostad". Okej. Hrm... Förslag nummer två: börja studera vid Kalix folkhögskola. Då tar jag nog ganska mycket hellre förslag nummer ett.
Bejiing.
I'm alive! Och tro mig, igår var jag verkligen döende. Inte riktigt helt okej. Det är inte KUL att flyga med Air China när man är jordnötsallergiker, det går liksom inte att chansa på att maten inte innehåller jordnötsolja när man sitter flera kilometer uppe i luften. På de 15 timmar jag befann mig luften åt jag detta: 1 liten burk med melon, en liten bit bröt, några salladsblad, en liten macka. Mellan Sydney och Peking var det dessutom en tekninsk mellanlandning i Shanhai. Väldigt drygt att kliva av planet och stå i kö till tull och säkerhetskontroll när man vet att man måste göra om det så fort man kommer till Peking. Väl i Peking var jag trött och hungrig och därför arg som en varg. Jag hatade att det var -7 grader ute och att vi var tvungen att gå UTOMHUS när vi klev av planet, in i en fullsmockad buss och sen in till flygplatsen där det inte fanns en jävla skylt som pekade mig till International transfers. Det tog en kvart och 2 kineser innan jag var på rätt spår. Trött, grinig och gnällig kom jag fram till Terminal 3 efter alla säkerhetskoller. Väl där spenderade jag de 6 mest väl spenderade hundralapparna i hela mitt liv. Jag checkade in på ett hotell. Singelrum med eget handfat och platt-tv, en säng med TÄCKE i, nyrenoverat, rent och fräscht, till skillnad mot det hostell jag bott på i 2 veckor. Jag kastade mig i säng och sov som en stock i 5 timmar, det behövde jag.
Istället för att ligga och frysa på en bänk hela natten (Pekings flygplats är PISSKALL!) och vara paranoid över att nån ska sno mitt baggage så fick jag sova inlåst i ett EGET rum, med täcke. Lycka på mycket hög nivå. Nämnde jag att jag precis som förra långflygningen är sjuk och har ont i halsen? Är inte lika illa som förra gången, ingen feber och huvudvärk den här gången.
-
Åt frukost på hotellet, en "american breakfast" bestående av 2 toast med en klick stenhårt smör och två mkt små skinkbitar och en kopp kaffe, men bättre än ingenting, bättre än att knapra på de få maltesers som jag har kvar.
Hittade även amerikanska kex i en taxfree affär, så nu har jag något att knapra på hela resan till Stockholm. Väl där ska jag äta som en GRIS.
-
Har även filosoferat en hel del och ändrat mina framtidsplaner lite. IGEN :)
-
Istället för sova här:
Sov jag här:
Föresten så diggar jag inte att Facebook är bannlyst här, why, oh WHY????
Sista kvällen i Sydney.
Snart dags att sova, sitter i biljardrummet och kollar runt lite på olika alternativ att överleva natten på Bejiing Airport. Vågar inte lämna flygplatsen och har dessutom inte råd med något riktigt hotell, så det är bara på att hoppas att någon av loungerna på flygplatsen har plats. 14 timmar i Peking. Awesome.
Bye bye Australia.
En natt kvar på hostel, imorgon kl 11.30 går planet mot Kina. 14 timmar och 40 minuters flygning. Sen en härlig mellanlandning på 14 timmar. En till flygresa på 9 timmar för att sen vänta på Arlanda i 4 timmar. 1 timme i luften innan jag landar i Östersund. 45 minuter i bil och sen är jag HEMMA.
Sista dagarna i Sydney har ägnats åt att semestra och bara chilla. Har blivit lite brun, lite röd och fått hypokondrikertankar om hudcancer. Men det ska nog gå bra.
-
Nu är den stora frågan: Vad fan ska jag göra på onsdag morgon? Vad är planen? Har egentligen ingen aning men det löser sig nog. Det brukar göra det :)
-
Kom på att Starlight med Muse passar mitt liv rätt bra just nu:
-
Far away
This ship has taken me far away
Far away from the memories
Of the people who care if I live or die
The Starlight
I will be chasing a starlight
Until the end of my life
I don't know if it's worth it anymore
This ship has taken me far away
Far away from the memories
Of the people who care if I live or die
The Starlight
I will be chasing a starlight
Until the end of my life
I don't know if it's worth it anymore
IDAG
PÅ TISDAG
Hungry hungry hippo.
Man blir lite less när man betalar 1 dollar/15 min för internet och knappt kommer in på några websidor. Sånt gör en sur.
-
Onsdag idag och 4 dagar kvar att spendera i Sydney. Idag har jag bränt mig i solen och fått skavsår av mina flipflop, men jag klagar inte. På måndag-morgon börjar den långa resan hem, och då menar jag lååååånga. Men det blir kul :)
Det är nog bäst att bara låtsas som att det regnar.
Kommer ni ihåg den där gången när Mairon köpte en enkelbiljett till Australien och kom hem 3 veckor senare?
Den senaste dagen har ägnats åt en hel del tänkande och kris-samtal med min livscoach, also known as storasyster. Har även pratat med min mor och far och summan av allt detta prat är att det har gått upp ett och annat för mig. (Lillsyster hann jag aldrig prata med, men du får leda mig genom livet när jag kommit hem.)
-
När jag var 18 hade jag en konstig rädsla över att jag skulle missa mitt liv, därför kände jag att det var väldigt bråttom med allt, ju längre bort desto bättre, ju större och ju mer. Bort, bort. Livet skulle inte levas i Sverige, jag skulle ut i den stora världen innan jag glömde bort mina drömmar och försvann i ett litet hål.
3 år senare är min hösta dröm och önskan en nyckel till en lägenhet där bara jag bor. Ett ställe där man kan köpa toalettpapper och inte måste gömma det under sängen i rädsla av att någon annan ska torka bajs med det. Med ett kylskåp där bara min mat bor och där den står säker från andras hungriga munnar. En lägenhet där jag bestämmer, där jag inte måste anpassa mig, där jag inte måste sova i en säng med obekväma fjädrar som sticker upp, med en toalett som är fastskruvad i golvet och inte vinglar när man kissar. Med en dusch där man vågar ha sitt schampo framme JÄMT och inte bara när man står i dusch-kabinen.
-
MEN. 21 år och jag lever efter samma livsregler som när jag var 18. Jag har irrat omkring som en yr höna. Jag ångrar inte mitt yrande, men nu orkar jag inte yra mer. Nu ska jag åka hem, samla ihop lite pengar, stå i bostadskö och ta tillbaka titeln som ÖSTERSUNDSBO.
-
I alla fall tills nästa livskris kommer.
Jag har i alla fall köpt Maltesers.
Har precis skypat med pappa och fått ett litet pepp talk, behövde det. Ibland är det inte lätt att vara en pytteliten Mairon i en alldeles för stor värld. Men är man så kaxig att man tror att det bara är att gå omkring på gatorna och arbetsgivare ska slänga sig efter en så förtjänar man nog en smäll i ansiktet av verkligheten. Rätt åt mig liksom.
-
Men det löser väl sig, det har pappa sagt i alla fall. Jag litar på honom.
En mulen dag i Sydney
Hej och halla dar.
Har kommer ett sant dar jobbigt inlagg utan vara 3 kara sista bokstaver, sa jag ska inte skriva mkt for det ar bara jobbigt att lasa.
I alla fall sa ar allt bra har, nyarsafton var AWESOME och vi har legat pa stranden och pressat i nagra dagar. Imorgon borjar det pa riktigt for da ar det slut pa helger och roda dagar. Da ska jag soka JOBB, JOBB och JOBB.
Nagot vi ocksa soker ar boende for det funkar inte riktigt som det ar nu, men det gar nog bra, tillslut sa.
:)
Har kommer ett sant dar jobbigt inlagg utan vara 3 kara sista bokstaver, sa jag ska inte skriva mkt for det ar bara jobbigt att lasa.
I alla fall sa ar allt bra har, nyarsafton var AWESOME och vi har legat pa stranden och pressat i nagra dagar. Imorgon borjar det pa riktigt for da ar det slut pa helger och roda dagar. Da ska jag soka JOBB, JOBB och JOBB.
Nagot vi ocksa soker ar boende for det funkar inte riktigt som det ar nu, men det gar nog bra, tillslut sa.
:)