En bild säger mer än 1000 svordomar.
Jag vägrar att gå ut med soporna, jag vägrar. Vad är felet med människor?
Party in tha house och livet är rätt bra ändå.
20 år gammal och det är lördag. Jag befinner mig i en huvudstad och det hade kunnat vara värre. Nöjd ändå. 
Boopilicious
Fick ett mms av lillsyster med en bild av världens bästa hundar. Jag längtar hem.
(Japp, det är storasystern som ligger inbäddad under överkastet)
Inte OK
Blir tokig, igår stod min ansiktstvål på fel hylla i skåpet. FAN TA DEM! Nu har jag flyttat in den på mitt rum.
Ikväll hänger jag och syrran med de här grabbarna.
-
Fredag
Rudolf.
Jingle bells. Idag har jag ätit årets första pepparkaksdeg! Lycka på hög nivå! Nedräkningen till julafton har börjat. Och för mig började räkningen 24 december 2007, för det var senaste gången jag firade jul hemma. Längtar, längtar, längtar. Till lussekatter, adventsljusstakar, julkalendern, glögg, pepparkakor, godis, julpynt, julstädning, julmust, julmat, julskinka, julmusik, JUL. (Jul är föresten ett väldigt fult ord om man säger det flera gånger, jul, jul, jul, jul)
-
Mitt liv som professionell soffpotatis fortsätter, har snart sett klart andra säsongen av Entourage, och nu har jag fått igång the sims 3 på min dator också. Awesome.
Burn.
Jag är pissed. Inte nog med att slovenskornas gäster har varit här i 5 dagar nu. (13 personer på en toalett är inte okej, 10 fine, men fan inte 13). Inte nog med att de väsnas, tar upp all plats i köket så att man får svälta innan det finns plats vid spisen, inte nog med det. När jag gick in på toaletten stod MIN ansiktstvål på diskstället. Det var inte där jag lämnade den. Så jävla oförskämt att sno av någons prylar och sen inte ens ha hyfset att dölja det. FY FAN vad arg jag blir. Fine om man är så desperat/nyfiken/snål/what ever att man vill tvätta ansiktet med någon annans tvål, visst, det jag inte vet det lider jag inte av. Men att inte ens ställa tillbaka den i skåpet och sopa igen sina spår är så jävla fittigt. Fan vad arg jag blir!
Tuesday.
Har sett tre avsnitt Entourage idag och jag är inte helt såld, har bara hört massa gott om den serien men än så länge tycker jag att den är lite ointressant. Men det kanske blir bättre sen?
-
Har föresten legat sömnlös hela natten. Det är inte okej att jag var vaken när systerns alarm började ringa klockan kvart över 5, för att jag inte har somnat ännu.
-
Och just det, idag flyttade det in en till kille i källaren, spännande!
6 november. Göteborg. Du och jag, Håkan.
Got to look your best.
Nu har jag duschat, blåst håret, sminkat mig, - till och med använt fondation - målat tånaglarn, bytt ut pyjamasbyxor/mjukisbyxor till jeans och satt på mig ett halsband. Nu ska jag gå de 200 metrarna till mataffären och köpa två stycken 5-pack nudlar med kycklingsmak. Och om 2 timmar ska jag promenera bort till syrrans jobb, har bett om lov att få komma och möta henne när hon ska gå hem från jobbet, bara för att ha något att se fram emot när jag vaknade i morse. Där har ni det. My life, sad but true.
-
MEN. Ringde till hemtjänsten hemma i Sverige i morse och det verkar vara grönt ljus, 99% säker på att jag har jobb när jag kommer hem, och om inte så vill ålderdomshemmet ha mig. LYCKA!
-
15 dagar kvar.
Bestämt.
Har befunnit mig i beslutsångest i flera dagar, men nu har jag bestämt mig. Biljetten är bokad. Den 9 november åker jag HEM. Jag gör slut med Oslo, vårt förhållande har varit stormigt redan från början och nu har vi kommit överens om att gå skilda vägar. Game over.
Tjejen där är glad för hon är nöjd.
Lite smått roligt ändå vad lite det är som krävs för att jag ska få den där "klappa-sig-själv-på-axeln-och-känna-sig-sjukt-duktig-känslan". Som att fålla gardiner med fliselin och plattång, inse att en propp har gått och sen byta den. Eller som i dag, hitta reset-knappen på syrrans döda ipod, hålla in den tills det rycker till lite på skärmen, ge den lite ström och sen inse att man faktiskt har fått den att fungera. Jag är bäst ju. Det bara är så.
-
6 timmar kvar av ensamhet, sen kommer systern hem igen. JA. Helgen har inte varit så illa, på kvällarna har jag och svensken i källarn, (haaa, det lät mkt mer exotiskt när det var en somalier som bodde där :P) haft film-marathon. Och på dagarna har jag varit ute och promenerat, datat och läst bok. Enda problemet är nätterna. Hatar att jag inte kan få en enda blund i ögonen så fort jag är stressad eller nervös över något. I fredags kom jag inte till ro förrän vid 4 och i natt var klockan halv 5 sista gången jag tittade på klockan. Inte okej. Inte alls.
Oktober 2009. Ett år går sjukt fort.
oj.
Shit pommes...
weekend..
Wtf. För en stund sen så rullade ett stort rökmoln förbi mitt sovrumsfönster. Och då menar jag STORT. Det gick inte att se annat än vit rök. Och sen var den bara borta och nu ligger det aska på bilarna utanför. SKUM. Vad fan är det som händer? Och vad är det för jävla neighbourhood som jag bor i egentligen? Hrm.
-
Fick i alla fall en väldigt trevlig överraskning idag, LÖN, och det var mkt mer än vad jag trodde att det skulle vara, awesome!
-
Systern for till Uppsala så jag blir ensam hela helgen :/
Life oh life.
Det blev pladask ner i depp-träsket. Och då menar jag inte Johnnys träsk, där hade jag gärna befunnit mig ;)
Är jag arbetslös eller bara arbetsväntande? Vilket är värst? Snackade med bemanningsföretaget på flygplatsen i London. De hade försökt ringa mig när jag var i USA, men igår, idag och imorgon fanns det inget jobb att få. Och jag har ingen aning om ifall jag kommer att ha det nästa vecka heller, eller veckan efter det, eller veckan efter det, ni hajar. Känns väldigt pissigt just nu för jag litade verkligen på att jag skulle ha heltidsjobb hos H&M tills jag lämnar Oslo. Så vad gör jag nu? Hoppas på att bemanningsföretaget ger mig jobb? Börjar leta nya? Problemet är att jag inte orkar börja om från början igen. Tredje gången på 7 månader. Det finns ingen ork kvar att sitta och kolla jobbannonser, skriva personliga brev och sen gå omkring som en nervös 14-åring och vänta på att telefonen ska ringa. Jag pallar inte mer. Jag vill inte och jag orkar inte. Att komma tillbaka till Oslo känns bara jobbigt. Jag vill inte vara här och tydligen så vill inte Oslo det heller, för Oslo är en fucking jävla bitch som bara hara varit elak och dum mot mig enda sen jag kom hit i april. Die Oslo die. Eller nåt.
I Oslo igen, och vill egentligen inte vara det.
The wait is over. The Mairon is back in da house!
Eller ja, någonting sånt. Men det känns fint att folk tittar in i bloggen lite då och då, för att se om jag få för mig att skriva något eller inte.
I alla fall. Jag är "hemma" igen efter 10 underbara dagar i USA. Sammanfattar hela resan med dessa ord:
kramar från värdfamilj. Spralliga och gosiga värdbarn. Ny au pair från Kina = Snäll. Mysig stuga i de arizonska bergen. Kubb. Smores. Värme och solsken. Reunion med en gammal au pair-polare. Starbucks. Cheesecake factory. Shopping. Zoo. Utomhusbad. Glass. Hamburgare. Pizza. Godis. Kakor. Coca cola i never ending mängder. Och sen var det plötsligt över :/
Imorgon bär det av.
Skåda världens bästa uppfinning.
Genom åren har det varit jävligt bökigt och stökigt när man ska resa och hela tiden är osäker på om man ska klara av att hålla sig inom den tillåtna baggagevikten. Eftersom vi aldrig har haft en badrumsvåg hemma har jag behövt antingen åka till farmor eller springa över till grannen och låna - och det är inte så jättekul att plinga på hos en människa man aldrig har sagt mer än hej till och på tal om ingenting alls vilja låna en badrumsvåg. Och när man väl har vågen till hands ska man försöka balansera väskan så att siffrorna syns - och det är omöjligt, därför slutar det alltid med att man måste ställa sig på vågen själv med väskan i famnen och nästan dö för att det är så tungt och jobbigt. Men NU. Nu jävlar. Allt som behöver göras är att hänga väskan på kroken och vänta på att handtaget talar om för en hur mycket väskan väger. Underbart smart, praktiskt och smidigt.
Och se där, jag har till och med nästan 5 kilo i reserv så får jag för mig att slänga in något mer så är det lugna puckar. Och då ska tala om för er att det ligger ett KUBB-SPEL i väskan som tar upp nästan all plats. Det ska Braedin och Callie (mina värdbarn) få i present. Det väger för övrigt 6 kilo, det har jag tagit reda på med min våg.
Ska snart springa bort till SevenEleven för att fylla på pengar på min mobil, men sen är jag nog faktiskt helt klar för avfärd. Har checkat in online, fick tyvärr inte bästa platsen på flyget mellan London och Phoenix (stället där planet smalnar av och gör att man får större utrymme för benen) men det gör inte så mycket, jag sitter vid gången i alla fall. (Viktigare att kunna kissa obehindrat än att kunna se utsikten, det är ju trots allt 10 timmar det gäller.)
Sweet!
I övermorgon flyger flyger jag österut!
 Prepare For Your Trip Hello Mairon, Just a friendly reminder, there are only a few days left until your"Phoenix 10/8/10" trip. Please review your itinerary below, and check these resources to help you prepare for your trip :
Åååååååååh! Vad glad man blir av att mötas av ett sånt här mail när man är trött och sliten efter jobbet. i övermorgon åker jag, längtar, längtar, längtar!
|
Älskar också att Orbitz gör klart för mig att det är en vänlig påminnelse, bara för att jag inte ska bli arg eller så.
Oktober 4.
Vaknade klockan tjugo över sju av att mams ringde, trevligt sätt att vakna på :) Vaknade igen av att bemanningsföretaget ringde och frågade om jag ville jobba. Det ville jag förstås, men det är inte jättekul när de frågar om jag kan vara på kontoret inom en halvtimme. Jag bor liksom 10 minuters promenad från tunnelbanan, visserligen är det bara 2 stationer bort, men det var inte direkt en lugn och skön morgon. Fick skjuts av en av tjejerna på bemanningsföretaget, skulle iväg till ett annat h&m-lager. Ska dit igen imorgon också och antagligen och förhoppningsvis på onsdag och torsdag också.
-
Idag kom Katten Jansson tillbaka. Vi älskar henne och hon älskar oss. Världens gosigaste och mysigaste katt. Jobbigt bara att hon får min näsa att läcka, och imorgon lär jag vakna upp med puffigt och rött öga precis som jag gjorde förra gången. Men hur kan man motstå? När jag var 6 år och gick på kalas hos Anja som hade katt föll jag för grupptrycket när alla andra gosade med hennes söta katt. När jag kom hem såg jag ut som om alla kalasgäster turats om att slå mig på ögonen - jag var ganska mycket allergisk på den tiden. Idag är det inte lika illa som tur är, knappt alls faktiskt, bara lite. Och idag så ville inte Jansson gå ut när jag öppnade fönstret, hon smet hela tiden in igen och ville stanna kvar och gosa med oss, kände mig alldeles heartless som tvingade ut henne i höstmörkret.
and then he say's to me: kill me now, kill me now, kill me now, kill me now.
Hej jag heter Mairon och jag är ett klantigt jävla as som förtjänar ett nackskott. Ett stycke hårddisk med minne på 1000 gb. Snubbla på en sladd. Tusentals bilder, tusentals låtar, över hundra filmer. Inte nu längre. Yippie kay yay.
The day we fell in love.
Jag och syster har blivit med katt. Eller, det är vad vi hoppas på i alla fall.
-
Det hela började med att syster under ett par dagars tid hört högljudda jamanden alldeles utanför huset och även sett skymten av en svart liten katt. Och igår kväll när vi precis skulle gå och lägga oss hörde vi det alldeles utanför vårt fönster. Det var Katten Jansson som ropade upp till oss. "Mjau för i helvete" sa hon och vi öppnade fönstret och hon hoppade in. Syster och jag blev alldeles till oss och förvandlades till två fnittriga småflickor med skräckblandad förtjusning. Katten Jansson (som är en tjejkatt, jag har kollat) skämdes bort med en skål mjölk (hon dissade lins-och-tomatsåsen som syster ställde fram, nähää? där försvann vår lunch) och en skål med tonfisk. Sen satt vi i sängen alla tre och Katten Jansson blev gosad med, sprang mellan mig och syster och var hur nöjd som helst. Sen fick hon hoppa ut genom fönstret igen och forsätta natten på egna äventyr.
-
Och nu sitter vi här, syster och jag, och väntar och hoppas på att Katten Jansson ska komma tillbaka till oss. Jag med ett puffigt och rött öga. (Är allergisk mot katt) Men det kan det vara värt.
Oktober i Oslo
Nu är det ännu mera höst. Oktober 2010.
On our way
Och Johannes har bokat hostel i Sydney, duktig grabb! Nu är det bara vaccination kvar och det fixar jag när jag kommer tillbaka från Arizona. Har även tänkt att skaffa ett helgjobb för att få in lite mer kosing, men vi får se.
Min och Anjas film.
För en himla massa år sedan när jag och Anja planerade vår resa till London så laddade vi upp med att se filmen The Phantom of the Opera. Väl i London så blev det inte att vi såg musikalen, vi såg Les Miserables istället.
Och nu i våras när Andrea var och hälsade på mig i London så bestämde vi att vi skulle gå på en musikal och jag tyckte att vi skulle se "Phantom". Vi köpte biljetter i en liten kiosk på Picadilly Circus och fem minuter senare fick vi syn på en annan kiosk som sålde samma biljetter till billigare pris. I jakten på att spara pund så gick vi tillbaka till första snubben och försökte få tillbaka våra pengar, och det gick förstås inte, det pinsamma var att vi ju inte kunde säga att vi hade hittat bättre biljetter, så vi började valsa in oss i lögner om att vårat flyg skulle gå senare på kvällen och att vi precis insett att vi inte skulle hinna se klart musikalen. Snubben tyckte att vi var dumma i huvudet. Det hela slutade med att vi fick tillbaka nästan alla pengar av snubben och sen sprang och köpte de billigare biljetterna. Men eftersom vi inte fått tillbaka alla pengar som vi först betalat av snubben så blev vi av med 5 pund var. Och vid det laget så var vi så less på det hela att vi inte längre brydde oss. HAHA. Losers.
-
Det jag egentligen ska komma till, och meningen med det här inlägget är att jag tänkte tala om att The Phantom of the Opera är väldigt bra. Och att Gerard Butler spelar huvudrollen i filmen. Yummy.