Maroon

Det har tillkommit två farbröder i min samling av pantertanter och krutgubbar. Dessa herrar är lite dementa och båda två är så snälla och rara att man blir alldeles rörd.

Jag går igenom en liten livskris just nu. Lillsyster står inför sitt gymnasieval och drar hem en massa papper. och babblar en massa jumbodumbo som jag inte förstår. Jag gick ut gymnasiet för....ja, hur många år sen är det nu...vänta...måste tänka.... 2,5 år sen. 

Detta är vad som har hänt under dessa två år:

* Eleverna läser inte längre Matte A och B, de läser Matte 1 och 2, what the fuck liksom, vart finns logiken i det? Och för att göra saker värre så läser de även Historia 1b...Jaha? Och vad innebär det?? Why liksom, why?

*Eleverna gör inget projektarbete, de gör ett...trumvirvel... Gymnasiearbete....jaha?

Och så ska betygssystemet ändras, om typ 25 år kommer jag att stå där som den blåsta morsan som inte fattar någonting och babblar om hur det var förr, men varför vänta, det börjar ju redan nuuuuuuuuu.

Jag mår dåligt.

Tog sen sparktur med hundarna, som för övrigt har väldigt dålig kondis. Hrm.

Way to go att spoila att Dobby dör, bra där!

2010-11-20 @ 18:30:34

Har man inte läst böckerna vid det här laget så har man ingenting med Harry att göra, tyvärr, men det är så jag ser det.

Såg sjunde Harry-filmen igår. Kan inte riktigt svara på om filmen var bra eller inte. Jag var alldeles för upptagen med att planera mordet på småtjejerna som satt bredvid mig och lillsyster. Ett gäng 13-åriga idioter som fnissade, viskade och pratade sig genom hela filmen. Är det något som jag verkligen inte pallar så är det tjejers fnitter, fy fan alltså. Ett nackskott ska de ha. Värst var när Dobby dog och tjejen bredvid mig grät så högt och våldsamt att hela stolsraden skakade. "Vad högt du andas" viskade lillsyster, "jag sitter och suckar för att jag är så förbannad" svarade jag.

Så har man gått från hemmaliggande, arbetslös soffipropp till omkringspringande, aktiv workoholic. Kunde inte ha varit mer nöjd. Har varit hemma i 7 dagar nu och har jobbat 5 av dem, har jobb de 3 kommande dagarna och kommer att tacka ja till fler om det bjuds. Pengar rullar in som de ska, jag har botat min ångest med trötta fötter, seg hjärna och lite ryggont. Och med ett stort leende på läpparna, för jag tycker att det är jätteroligt att ta hand om de söta små russinen.

HAH!

Tåget tog mig inte bara hem utan till vintern också. Har snöat non stop sen jag kom hem. Och hem, varför känns det alltid som att hemma är det enda som existerar när man väl är där? Varför känns det som att jag inte varit borta ifrån det en enda sekund? Märkigt det där, men på ett bra sätt ändå.
-
Sen jag kom hem har jag ägnat mig åt mission impossible, att få tag på bruden som är ansvarig för personalen på hemtjänsten, hon svarar inte i telefon och när jag gick dit idag var hon inte där. Där emot hade jag ett missat samtal från dolt nummer när jag kom hem. Får lite ont i magen när jag tänker på att det antagligen var hon som ringde. FAN. Blir det inte hemtjänst blir det ålderdomshem, där får jag garanterat jobba, och det känns himla nice :)

På tal om ingenting så måste väl ändå Lampenius vara ett ganska jobbigt efternamn att ha?

Mitt största problem just nu är att lillsyrran har lösenord på sin dator, och jag kan inte spela The sims 3 :(

Min packning väger tillsammans ca 46 kilo. Det har min resevåg talat om för mig. Känns tungt. :P

Om 2 timmar lämnar jag lägenheten, om 3 sitter jag på tåget. Hejdå Norge, Hejdå syster.
Den förstnämnde ser jag nog inte igen på ett tag, om ens alls. Den andra ser jag snart, om bara 6 veckor :)
Snart är jag HEMMA.


See ya soon babe!

Packningen börjar te sig nu, men helvete vad mycket saker jag har. Jag har lyckats fylla en resväska och 4 mindre väskor, laptopen kommer att få fladdra i handen för den får inte plats att packas ner någonstans. Och vad värre är, min baggagevåg har talat om för mig att allt mitt pick och pack tillsammans väger över 40 kilo. Hujeda mig, hur ska jag få iväg allt det till tågstationen, upp på ett tåg, av tåget, på ett annat tåg och sen av igen? Hjälp.

Så var man 21 år. With a licence to drink. Hade en väldigt mysig födelsedag. Vaknade på en luftmadrass och började sjunga "ja må hon leva" till mig själv inne i huvudet, avbröts av att mobilen ringde, det var familjen som sjöng "ja må hon leva". Då blev jag glad. Ännu gladare blev jag när hundarna tog i enda från klorna, de sjöng högst av alla. Födelsedagslycka på hög nivå. Sen blev det frukost vid ett matbord, det har jag inte varit med om sen i somras, stol och bord är sjukt underskattat! En vända på stan i Göteborg, lunch på ett medelhavs/veggo-ställe, svenskt lösvikt till efterrätt. Såg en skvätt på Bring it on - och ja, jag kan sjunga med i nästan alla ramsor. Sen HÅKAN. Åh, älskade herr Hellström. Lite roligt att jag och syrran satt i baren när spelningen började, vi fick springa ifrån våra ölglas och älga in i konserthallen, han var snabbare upp på scenen än vi trodde, den där Håkan.

Hittade just det här i vår kyl. Inte riktigt okej.

Så var helgen slut och jag har helhjärtat ägnat mig åt min nya karriär som professionell Entourage-tittare. Inne på säsong 5 nu, inte illa pinkat med tanke på att jag var på säsong ett för bara ett par dagar sen.

Fick ett mms av lillsyster med en bild av världens bästa hundar. Jag längtar hem.

Blir tokig, igår stod min ansiktstvål på fel hylla i skåpet. FAN TA DEM! Nu har jag flyttat in den på mitt rum.